Filmer om vår mat som alla bör se!
Jag vaknade sju imorse på en polares soffa ute i en pendeltågsförort. Med andra ord, jag är inte i toppform. Dessutom är det helg så det kanske passar bättre med ett par filmtips än att jag skriver värsta bibeln.
Den första filmen heter The World According to Monsanto och tar upp vad hedersknyfflarna bakom DDT och Agent Orange håller på med idag. Kort sammanfattat håller de på att ta över hela matmarknaden och försöker med aggresiva medel få genmanipulerad mat att bli standard för oss alla. Monsanto påstår att det är helt ofarligt (som de gjorde med DDT och Agent Orange) men otaliga experter, bönder och andra sakkunniga har annat att säga och visa i filmen.
Här finns filmen: http://www.documentarywire.com/the-world-according-to-monsanto
Den andra filmen handlar också om Monsanto men till skillnad från första filmen handlar Patent for a Pig om att de försöker få patent på gener som förekommer naturligt i de flesta grisar. Går det igenom kan Monsanto kräva royalties av bönderna även om de inte haft något med företaget att göra.
Här finns filmen: http://www.documentarywire.com/patent-for-a-pig
Trevlig filmkväll.
Generation television
Meningen med livet är en av de svåraste nötterna att knäcka för oss människor. Vi har säkert grubblat på den frågan ända sedan vi lärde oss att grubbla. Jag tror dock att många själar som befolkat det här klotet vi kallar Tellus har löst gåtan, men eftersom svaret är så mångfaceterat har det inte funnits någon mening att försöka förklara det i klarspråk. Det är nog en sådan lösning som kommer efter en mängd insikter sprugna ur olika fält av livets kaka. Intresse föder kunskap som föder insikter som föder visdom. Alltså, jag tror att ett av grundmålen för oss människor är att utvecklas. Den viktigaste kunskapen är att vi ska förstå oss själva. När vi nått dit kan vi börja förstå andra människor. Jag tror även att vi ska förstå hur vår omgivning fungerar. Kanske inte vetenskapligt utan det generella flödet och de olika naturliga fenomenen som faktiskt styr oss. Tyvärr verkar det som att vi som ras har slutat sträva efter den kunskapen och en tro om att vi är fullärda supermänniskor fyller våra egon som aldrig förr.
Det är en vanligt uppfattning att vi har aldrig varit så smarta och upplysta som vi är nu. Jag tror inte riktigt att det stämmer. Som exempel kan vi ta astronomi. Maya-indianerna hade en kalender som var mer precis än den vi använder idag och de kunde förutspå månarnas, stjärnornas och planeternas rörelsemönster ända till dagens datum och även framåt. Romarna döpte flertalet av våra planeter och använde sig av mycket information de kunde utröna genom att studera de olika himlakropparna. I boken "The art of war" skriven av Sun Tzu 350 f. kr. står följande om när man ska attackera med eld: "The proper season is when the weather is very dry; the special days are those when the moon is in the constellations of the Sieve, the Wall, the Wing or the Cross-bar; for these four are all days of rising wind". Uppenbarligen har folk tidigare tyckt att det är viktigt att hålla koll på stjärnor och himlakroppar. Jag såg en dokumentär igår om urtidsmänniskan (alltså samlare och jägare) där en forskare har hittat en grotta full med tecknade djur. Efter att hon med hjälp av värsta superdatorn rekonstruerat hur stjärnorna var placerade på den tiden kunde hon jämföra de med djurmotiven och kom fram till att det var en urtida stjärnkarta. Såklart var hela forskarvärlden emot henne och menade på att människan inte var så smart då och att det bara var en slump. Hon menade på att eftersom vi trott i alla år att människan på den tiden var korkad och att den här nya insikten om att de faktiskt var rätt klipska skulle skaka om hela forskarvärlden och ifrågasätta allt vi trodde vi visste om urtidsmänniskan. Tyvärr kan jag inte hitta några bilder på målningarna, men även om det nu inte skulle vara en stjärnkarta (vilket det helt uppenbarligen var. Vi snackar om en hel grottvägg med djur som precis passade in på stjärnhimlen) så var teckningarna på väggen mycket mer utvecklade än de streckgubbar vi är vana vid att se från den tiden. Bara det är ett tecken på att de var ganska smarta som kunde rita sådär.
Visst har vi mycket kunskap tillgänglig för den som vill och orkar leta men när det väl kommer till kritan är vi mer intresserade av att underhålla oss på olika sätt. Nu förväntar jag mig inte att det bara knallade runt genier förr och att alla besatt kunskaper om t.ex. stjärnhimlen men till skillnad från nu när vi förkastar sådan vetenskap insåg folket att det var av stor vikt att förstå sig på det. Idag är det mycket viktigare att besitta kunskap om mode, sport och andra saker ur kategorin nöje. Missförstå mig inte nu, jag tycker det är viktigt att vi får lite underhållning då och då men det finns gränser. Och den gränsen passerade vi med stormsteg när TV:n kom in i vårt liv och blev en del av vardagen. Om vi vänder oss om idag ser vi inte ens gränsen och frågan är om vi kommer hitta tillbaka.
Förr kanske man gick på teater, gladiatorspel eller konsert när man hade råd. Jag tror de var väldigt få som fick en daglig dos av underhållning. Ända fram till TV:n kom gick man på bio lite då och då för att få sig ett skratt eller för att svepas med i en spännande serie intriger. Idag jobbar man oftast med någonting som knappast gör att man utvecklas som människa för att sen komma hem och sätta på TV:n och låter den underhålla oss till sömns. Nu säger jag inte att man inte kan lära sig saker från TV:n men det känns inte rätt att dumburken har blivit vår klassföreståndare. Det är ju oftast någon annans tankar och värderingar som förmedlas och kritiskt tänkande är något ett fåtal besitter. Vi firar till och med Halloween i Sverige idag, en amerikansk högtid som för tio år sedan aldrig hade skett här. Är inte det ett typexempel på att vi påverkas rätt kraftigt av vad TV förmedlar. Jag bara väntar på att vi ska börja fira Thanksgiving också.
Öris - Lögnen
Den eviga cirkeln håller kreti och pleti fångna/ Vakna, jobba, hem och äta, titta TV, somna/
Vakna, jobba, hem och äta, blicka ner i marken/ Vakna, jobba, hem och äta, missa hela riden/
Jag tror på fullaste allvar att TV:n har fördummat oss i generationer i kombination med att vi jobbar stora delar av vår vakna tid. Vi har inte tid att bry oss om hur månen påverkar oss (tänk tidvatten och att vår kropp består till mesta del av just vatten) eller att överhuvudtaget utveckla oss som människor. Vi orkar inte bry oss om vad vi stoppar i oss eller att lära oss någonting nytt. Så länge TV:n finns kan vi sitta framför skärmens ljussken och övertala oss själva om att allting är bra. Vi är trygga framför TV:n eftersom vi har växt upp med den. Många har till och med blivit uppfostrade av den.
En annan aspekt på det hela är en annan teori jag grunnat på ett par år men till skillnad från bananteorin har jag inget namn på den. Jag tror att TV:n i kombination med datorn och mobiltelefonen är ett substitut från mänsklig kontakt i olika form. Fråga dig själv vilken pryl du använder mest så kommer med störst sannlikhet någon av de tre vara svaret. För de flesta kommer det bli en topp tre-lista där alla tre finns representerade. Och jag tror att ju mer vi isolerar oss från varandra ju mer kommer vi använda oss av de här substituten. Vi kan ju projicera människor i vårat vardagsrum med hjälp av TV:n, varför då behöva umgås på riktigt? Vi kan kommunicera med folk via datorn och mobiltelefonen, varför då behöva umgås med folk på riktigt? Well, som med allt artificiellt som ersätter äkta vara uppnår man aldrig samma standard. Det är troligtvis också en av anledningarna till att vi mår så dåligt, att vi ersätter mänsklig kontakt med ett artificiellt dito.
Stäng av TV:n innan TV:n stänger av dig.
Det är en vanligt uppfattning att vi har aldrig varit så smarta och upplysta som vi är nu. Jag tror inte riktigt att det stämmer. Som exempel kan vi ta astronomi. Maya-indianerna hade en kalender som var mer precis än den vi använder idag och de kunde förutspå månarnas, stjärnornas och planeternas rörelsemönster ända till dagens datum och även framåt. Romarna döpte flertalet av våra planeter och använde sig av mycket information de kunde utröna genom att studera de olika himlakropparna. I boken "The art of war" skriven av Sun Tzu 350 f. kr. står följande om när man ska attackera med eld: "The proper season is when the weather is very dry; the special days are those when the moon is in the constellations of the Sieve, the Wall, the Wing or the Cross-bar; for these four are all days of rising wind". Uppenbarligen har folk tidigare tyckt att det är viktigt att hålla koll på stjärnor och himlakroppar. Jag såg en dokumentär igår om urtidsmänniskan (alltså samlare och jägare) där en forskare har hittat en grotta full med tecknade djur. Efter att hon med hjälp av värsta superdatorn rekonstruerat hur stjärnorna var placerade på den tiden kunde hon jämföra de med djurmotiven och kom fram till att det var en urtida stjärnkarta. Såklart var hela forskarvärlden emot henne och menade på att människan inte var så smart då och att det bara var en slump. Hon menade på att eftersom vi trott i alla år att människan på den tiden var korkad och att den här nya insikten om att de faktiskt var rätt klipska skulle skaka om hela forskarvärlden och ifrågasätta allt vi trodde vi visste om urtidsmänniskan. Tyvärr kan jag inte hitta några bilder på målningarna, men även om det nu inte skulle vara en stjärnkarta (vilket det helt uppenbarligen var. Vi snackar om en hel grottvägg med djur som precis passade in på stjärnhimlen) så var teckningarna på väggen mycket mer utvecklade än de streckgubbar vi är vana vid att se från den tiden. Bara det är ett tecken på att de var ganska smarta som kunde rita sådär.
Visst har vi mycket kunskap tillgänglig för den som vill och orkar leta men när det väl kommer till kritan är vi mer intresserade av att underhålla oss på olika sätt. Nu förväntar jag mig inte att det bara knallade runt genier förr och att alla besatt kunskaper om t.ex. stjärnhimlen men till skillnad från nu när vi förkastar sådan vetenskap insåg folket att det var av stor vikt att förstå sig på det. Idag är det mycket viktigare att besitta kunskap om mode, sport och andra saker ur kategorin nöje. Missförstå mig inte nu, jag tycker det är viktigt att vi får lite underhållning då och då men det finns gränser. Och den gränsen passerade vi med stormsteg när TV:n kom in i vårt liv och blev en del av vardagen. Om vi vänder oss om idag ser vi inte ens gränsen och frågan är om vi kommer hitta tillbaka.
Förr kanske man gick på teater, gladiatorspel eller konsert när man hade råd. Jag tror de var väldigt få som fick en daglig dos av underhållning. Ända fram till TV:n kom gick man på bio lite då och då för att få sig ett skratt eller för att svepas med i en spännande serie intriger. Idag jobbar man oftast med någonting som knappast gör att man utvecklas som människa för att sen komma hem och sätta på TV:n och låter den underhålla oss till sömns. Nu säger jag inte att man inte kan lära sig saker från TV:n men det känns inte rätt att dumburken har blivit vår klassföreståndare. Det är ju oftast någon annans tankar och värderingar som förmedlas och kritiskt tänkande är något ett fåtal besitter. Vi firar till och med Halloween i Sverige idag, en amerikansk högtid som för tio år sedan aldrig hade skett här. Är inte det ett typexempel på att vi påverkas rätt kraftigt av vad TV förmedlar. Jag bara väntar på att vi ska börja fira Thanksgiving också.
Öris - Lögnen
Den eviga cirkeln håller kreti och pleti fångna/ Vakna, jobba, hem och äta, titta TV, somna/
Vakna, jobba, hem och äta, blicka ner i marken/ Vakna, jobba, hem och äta, missa hela riden/
Jag tror på fullaste allvar att TV:n har fördummat oss i generationer i kombination med att vi jobbar stora delar av vår vakna tid. Vi har inte tid att bry oss om hur månen påverkar oss (tänk tidvatten och att vår kropp består till mesta del av just vatten) eller att överhuvudtaget utveckla oss som människor. Vi orkar inte bry oss om vad vi stoppar i oss eller att lära oss någonting nytt. Så länge TV:n finns kan vi sitta framför skärmens ljussken och övertala oss själva om att allting är bra. Vi är trygga framför TV:n eftersom vi har växt upp med den. Många har till och med blivit uppfostrade av den.
En annan aspekt på det hela är en annan teori jag grunnat på ett par år men till skillnad från bananteorin har jag inget namn på den. Jag tror att TV:n i kombination med datorn och mobiltelefonen är ett substitut från mänsklig kontakt i olika form. Fråga dig själv vilken pryl du använder mest så kommer med störst sannlikhet någon av de tre vara svaret. För de flesta kommer det bli en topp tre-lista där alla tre finns representerade. Och jag tror att ju mer vi isolerar oss från varandra ju mer kommer vi använda oss av de här substituten. Vi kan ju projicera människor i vårat vardagsrum med hjälp av TV:n, varför då behöva umgås på riktigt? Vi kan kommunicera med folk via datorn och mobiltelefonen, varför då behöva umgås med folk på riktigt? Well, som med allt artificiellt som ersätter äkta vara uppnår man aldrig samma standard. Det är troligtvis också en av anledningarna till att vi mår så dåligt, att vi ersätter mänsklig kontakt med ett artificiellt dito.
Stäng av TV:n innan TV:n stänger av dig.
Arbetsdagar på fyra timmar istället för åtta?
I mitt förra inlägg pratade jag en del om att bygga upp karaktär. Jag tycker karaktär är väldigt viktigt egenskap hos oss människor. En person som inte är rädd för att hugg i för att uppnå ett mål är en person jag vill vara omkring. Att handdiska (eller mental yoga som min indiska vän kallar det) bygger karaktär. Att laga sin egen mat bygger karaktär (och det blir godare). Att städa sin lägenhet bygger karaktär. Och man mår bra när man är klar med det. Man skördar det man sått helt enkelt.
Men allt jobb bygger inte karaktär. Om det blir för mycket av samma uppgift eller om målet inte är specifierat tror jag det istället kan bryta ner karaktären. Människan är inte gjort för att utföra monotona sysslor åtta timmar per dag och därför tror jag att vi inte mår bra av det. Med andra ord, de flesta av oss går emot våran natur när vi är på jobbet. Och när man går mot naturen brukar det gå åt helvete tillslut.
Det finns ett fåtal lyckliga som har ett jobb där det förekommer mycket variation eller där sysslorna inte känns som ett jobb. Jag plockar en siffra ur luften och säger att det är 20% som genuint gillar sitt jobb (jag tror jag räknar högt nu). Alltså är det hypotetiskt 80% av oss som egentligen inte trivs med sitt jobb. 80% av oss som varje morgon tycker det är en pärs att ta sig ur sängen. 80% av oss som lever för helgerna. 80% av oss som egentligen vill göra något annat men måste stanna kvar för pengarnas skull. 80% av oss är slavar. Och vi undrar varför alla mår dåligt.
Bara två generation bakom oss (alltså våra mor- och farföräldrar) räckte det med att en jobbade i åtta timmar för att man skulle ha råd med ett litet hus, mat på bordet och allt annat för ett drägligt liv. Idag krävs det att två personer jobbar i åtta timmar för att man ska kunna ha råd med samma standard. Jag är inte så vass på ekonomi men någonting känns inte helt rätt. Jag vet inte om det beror på våra växande skulder hos världsbanken (glöm inte räntan) eller att vi är fler människor nu som ska dela på allt men av någon anledning är våra pengar mycket mindre värda idag än för 50 år sedan. Och fortsätter det i samma takt kommer inte två åttatimmarspass per dag täcka behovet för en vanlig familj. Jag menar, pengarna blir allt mindre och mindre värda ju äldre jag blir så det kommer skita sig förr eller senare.
Tänk om någonting hände så att pengarna blev lika värda som på 50-talet. Då skulle mitt förslag som jag nu kommer presentera vara något att sträva efter. Nämligen fyratimmarsarbetsdagar. Alla arbetsplatser kör två skift där de morgonpigga börjar 08:00 och slutar 12:30 (en halvtimmes rast). De morgontrötta börjar 13:00 och kör fram till 17:30. Arbetsbrist är ett minne blott och folket får mer tid för annat än bara jobbet. Tänk att faktiskt orka laga en god middag varje kväll. Att orka uppfostra, leka och umgås med sina barn. Att kunna sysselsätta sig med en hobby eller bara njuta av att kunna göra vad man vill en större del av dagen. Jag tror folk skulle må mycket bättre och vara mycket gladare.
På sikt tror jag dessutom att brottsligheten skulle sjunka drastiskt när föräldrar som mår bra faktiskt börjar umgås med sina barn. Även sjukdomar skulle minska avsevärt (mindre stress) och vi skulle troligtvis bli smartare med tiden (jag tror fler skulle öppna en bok, intressera sig mer om omvärlden eller skaffa sig en hobby som går ut på att forska inom något fält).
Men så länge vårt ekonomiska system är uppbyggt på ett sätt som kräver att vi lägger ner åtta timmar per dag av vår vakna tid på att tjäna pengar för att vi ska ha råd att leva så kommer vi gå emot vår natur. Och så länge vi går emot vår natur kommer vi må dåligt och inte orka göra någonting vettigt de få timmar om dagen vi inte måste vara på jobbet. Och som jag tidigare skrev, det blir bara värre ju längre tid vi använder oss av det här systemet som verkar vara designat att en vacker dag implodera.
Bananteorin
För några år sedan kom jag på att människan har blivit väldigt förslappad. Det ligger i vår natur att hitta den lättaste lösningen på ett problem även om vi oftast vet att det troligtvis inte är en hållbar lösning. Dessutom har människans fokus på senare tid till största del varit inriktad på att skapa maskiner/hjälpmedel/produkter som underlättar livets alla olika bördor. Det är inget fel med det men om man missbrukar systemet och enbart tar den lätta vägen genom livets problem så leder det till problem. Det måste finnas balans i allting. Här kommer bananteorin in.
Jag märkte det först när jag jobbade på Posten för en massa år sedan. En gång i veckan fick vi fruktkorgar till avdelningen som innehöll runt 6-8 olika frukter. Förutom klassikerna banan, äpple och apelsin fanns det alltid lite mer spännande överraskningar som vindruvor, plommon, clementiner, kiwi, jordgubbar och de flesta andra sorterna vi har här i Sverige. Men ville man ha en banan var man tvungen till att vara i lunchrummet (dit korgarna levererades) när korgarna kom för guleböjarna var den mest eftertraktade frukten på bygget. Det resulterade i gnäll från alla som inte fick en banan vilket slutade med att fruktkorgarna byttes ut mot banankorgar.
För något år sedan började jag fundera på varför just bananen var frukten som alla krävde att få. Kunde det verkligen vara så att alla på Posten faktiskt tyckte att banan var den godaste frukten? Jag gjorde en liten undersökning bland mina vänner där jag frågade vilken frukt de tyckte smakade bäst samt vilken frukt de oftast köpte. Även om bananen är en god frukt var den inte överrepresenterad som favoritfrukt. Dock svarade samtliga att de oftast köper bananen.
Till min lilla forskningsstudie har jag dessutom fått tag på lite statistik från detaljhandeln om hur mycket pengar vi svenskar lägger ner på olika sorters frukt.
Jag tror jag vet varför bananen är så överrepresenterad. Bananen är den bekvämaste frukten. Den är barnsligt enkel att öppna, formen är perfekt för vår mun, inget kladd och det skräp som blir över kan med hjälp av två fingrar kastas i papperskorgen. Men som jag tidigare nämnde leder en överdrift alltid till problem och jag menar inte att halkolyckor på bananskal har ökat dramatiskt sedan bananen blev den frukt alla köper hem.
Efter en snabb sökning på "banana" hos wikipedia (den engelska) inser jag att handeln med bananen är en massiv industri som gjort många rika och sysselsätter hundratusentals människor. Det har helt enkelt blivit en industri och favoritsorterna odlas som aldrig förr. Problemet med det blir att man inte byter grödor på markerna efter några år som man bör göra för att ge jorden omväxling. Dessutom används det enklaste knepet med att hålla skadedjur borta, nämligen gift. Och visst, bananen har ett tjockt skal som man inte äter så lite gift borde väl vara lugnt? Jag vet inte exakt varför men av någon anledning ökar giftdoseringen kontinuelligt och idag är det inte ovanligt att man besprutar bananerna genom att trä en plastpåse fylld med gift över varje klase och låter bananerna inte bara marinera utan växa i påsen. Jag personligen tror inte att bananens skal är så stabilt att den klarar av att hålla allt gift borta från själva frukten.
Inte nog med att vi konsumenter äter de här giftbomberna i tron att vi är nyttiga för att vi äter frukt, bananodlarna som jobbar med giftet på daglig basis får hemska sjukdomar och förgiftade marker. Och som grädde på moset är det förstås någon annan som tjänar storkovan på bananerna medan bönderna får lite brödsmulor. Vi har väl alla hört om mördade fackmedlemar inom Chiquita (om inte rekommenderar jag lite googling för jag orkar inte gå igenom hela den härvan. Tänk Coca-Cola).
Jag tycker inte att vår bekvämlighetstörst ska styra våra val när vi äter frukt. Varför inte låta smaksinnet bestämma. Eller det faktum att omväxling förnöjer. Även att det är nyttigt för oss att äta annan frukt än bara bananer. Kom ihåg att lite arbete skapar karaktär, något som är en bristvara i dagens samhälle där vi alla försöker lösa våra problem genom att välja den lättaste vägen och skita i de långsiktiga konsekvenserna. Att skala en apelsin eller skiva en ananas kanske inte gör några märkbara förändringar men det är ett steg i rätt riktning.
Jag märkte det först när jag jobbade på Posten för en massa år sedan. En gång i veckan fick vi fruktkorgar till avdelningen som innehöll runt 6-8 olika frukter. Förutom klassikerna banan, äpple och apelsin fanns det alltid lite mer spännande överraskningar som vindruvor, plommon, clementiner, kiwi, jordgubbar och de flesta andra sorterna vi har här i Sverige. Men ville man ha en banan var man tvungen till att vara i lunchrummet (dit korgarna levererades) när korgarna kom för guleböjarna var den mest eftertraktade frukten på bygget. Det resulterade i gnäll från alla som inte fick en banan vilket slutade med att fruktkorgarna byttes ut mot banankorgar.
För något år sedan började jag fundera på varför just bananen var frukten som alla krävde att få. Kunde det verkligen vara så att alla på Posten faktiskt tyckte att banan var den godaste frukten? Jag gjorde en liten undersökning bland mina vänner där jag frågade vilken frukt de tyckte smakade bäst samt vilken frukt de oftast köpte. Även om bananen är en god frukt var den inte överrepresenterad som favoritfrukt. Dock svarade samtliga att de oftast köper bananen.
Till min lilla forskningsstudie har jag dessutom fått tag på lite statistik från detaljhandeln om hur mycket pengar vi svenskar lägger ner på olika sorters frukt.
Jag tror jag vet varför bananen är så överrepresenterad. Bananen är den bekvämaste frukten. Den är barnsligt enkel att öppna, formen är perfekt för vår mun, inget kladd och det skräp som blir över kan med hjälp av två fingrar kastas i papperskorgen. Men som jag tidigare nämnde leder en överdrift alltid till problem och jag menar inte att halkolyckor på bananskal har ökat dramatiskt sedan bananen blev den frukt alla köper hem.
Efter en snabb sökning på "banana" hos wikipedia (den engelska) inser jag att handeln med bananen är en massiv industri som gjort många rika och sysselsätter hundratusentals människor. Det har helt enkelt blivit en industri och favoritsorterna odlas som aldrig förr. Problemet med det blir att man inte byter grödor på markerna efter några år som man bör göra för att ge jorden omväxling. Dessutom används det enklaste knepet med att hålla skadedjur borta, nämligen gift. Och visst, bananen har ett tjockt skal som man inte äter så lite gift borde väl vara lugnt? Jag vet inte exakt varför men av någon anledning ökar giftdoseringen kontinuelligt och idag är det inte ovanligt att man besprutar bananerna genom att trä en plastpåse fylld med gift över varje klase och låter bananerna inte bara marinera utan växa i påsen. Jag personligen tror inte att bananens skal är så stabilt att den klarar av att hålla allt gift borta från själva frukten.
Inte nog med att vi konsumenter äter de här giftbomberna i tron att vi är nyttiga för att vi äter frukt, bananodlarna som jobbar med giftet på daglig basis får hemska sjukdomar och förgiftade marker. Och som grädde på moset är det förstås någon annan som tjänar storkovan på bananerna medan bönderna får lite brödsmulor. Vi har väl alla hört om mördade fackmedlemar inom Chiquita (om inte rekommenderar jag lite googling för jag orkar inte gå igenom hela den härvan. Tänk Coca-Cola).
Jag tycker inte att vår bekvämlighetstörst ska styra våra val när vi äter frukt. Varför inte låta smaksinnet bestämma. Eller det faktum att omväxling förnöjer. Även att det är nyttigt för oss att äta annan frukt än bara bananer. Kom ihåg att lite arbete skapar karaktär, något som är en bristvara i dagens samhälle där vi alla försöker lösa våra problem genom att välja den lättaste vägen och skita i de långsiktiga konsekvenserna. Att skala en apelsin eller skiva en ananas kanske inte gör några märkbara förändringar men det är ett steg i rätt riktning.
Förtroendet för polisen måste återställas!
Jag tänkte skriva om min banan-teori idag men nyheterna imorse ändrade den saken. Tydligen är det ännu en person som blivit misshandlad av polisen efter han kastats ut ur en krog i Gävle. Skillnaden i det här fallet är dock att mannens mobiltelefon var påslagen och spelade in ljudet under hela händelseförloppet. Det man fick höra i inslaget var en manling polis och en kvinnlig polis som trakasserade honom verbalt med saker som "Du har knarkat borthela din hjärna". Ok, det kanske man kan ta, speciellt om man knarkat den kvällen (det vet jag inte om han hade gjort).
Det är vad som hördes en stund efter som jag hoppas räcker för att fälla polisen som hörs på inspelningen. Han säger något i stil med "Nu ska du få stryk" och "Ju mer du kämpar emot desto värre blir det" medan den gripna mannen skriker till då och då, uppenbarligen av smärta.
Jag är sjukt glad över det här. Jag vet att det är fel att vara glad över det men jag är det. Anledningen ligger i att jag lärt mig att förakta poliser med åren. Inte för att jag är mer kriminell än gemene man utan för att min erfarenhet tillsammans med majoriteten av historierna jag hört av vänner och bekanta har bekräftat att det inte bara är ett par rötägg som ger kåren ett dåligt rykte. Det är snarare tvärtom. Jag har en gång blivit behandlad schysst samt hört en handfull historier som kan kallas för undantag från regeln.
Jag personligen har klarat mig från att bli fysiskt misshandlad men däremot har mitt utseende, efternamn och så vidare kritiserats och verbalt misshandlats. Jag börjar inte gråta över det men det ligger knappast i polisens favör att kalla oskyldiga personer för öknamn bara för att de är oskyldiga fastän de ser ut på ett visst sätt. "Du ser ut som en sån där" fick jag höra sist.
Jag har dock hört otaliga historier från vänner om allt från att man fått ett par tjuvnyp i mellangärdet till regelrätta gruppmisshandelsepisoder där folk har dragits in i piketbilar och fått smaka på batongen. Givetvis med telefonkataloger mellan så det inte blir blåmärken.
Majoriteten som fått stryk är invandrare. Liksom mannen jag berättade om i början. Undrar om det finns någon koppling?
Det är vad som hördes en stund efter som jag hoppas räcker för att fälla polisen som hörs på inspelningen. Han säger något i stil med "Nu ska du få stryk" och "Ju mer du kämpar emot desto värre blir det" medan den gripna mannen skriker till då och då, uppenbarligen av smärta.
Jag är sjukt glad över det här. Jag vet att det är fel att vara glad över det men jag är det. Anledningen ligger i att jag lärt mig att förakta poliser med åren. Inte för att jag är mer kriminell än gemene man utan för att min erfarenhet tillsammans med majoriteten av historierna jag hört av vänner och bekanta har bekräftat att det inte bara är ett par rötägg som ger kåren ett dåligt rykte. Det är snarare tvärtom. Jag har en gång blivit behandlad schysst samt hört en handfull historier som kan kallas för undantag från regeln.
Jag personligen har klarat mig från att bli fysiskt misshandlad men däremot har mitt utseende, efternamn och så vidare kritiserats och verbalt misshandlats. Jag börjar inte gråta över det men det ligger knappast i polisens favör att kalla oskyldiga personer för öknamn bara för att de är oskyldiga fastän de ser ut på ett visst sätt. "Du ser ut som en sån där" fick jag höra sist.
Jag har dock hört otaliga historier från vänner om allt från att man fått ett par tjuvnyp i mellangärdet till regelrätta gruppmisshandelsepisoder där folk har dragits in i piketbilar och fått smaka på batongen. Givetvis med telefonkataloger mellan så det inte blir blåmärken.
Majoriteten som fått stryk är invandrare. Liksom mannen jag berättade om i början. Undrar om det finns någon koppling?
En lösning på problemet?
Jag tycker det är att stort problem att polisen i princip kan misshandle vem de vill, när de vill och sedan kunna backa varandra i en eventuell rättegång och kalla det självförsvar. Inte nog med att man fått stryk, man kan åka fast för våld mot tjänsteman också. Men jag har kommit på en lösning. Den kanske inte är 100% ännu men tanken är rolig att leka med.
Det är 2009 och vi har kameror minder än bilden där uppe. Vi har internet. Kan vi inte utrusta varenda polis med en sån där liten kamera någonstans på uniformen? Och ha en kamera i varje bil samt i varenda rum på varenda polisstation. Och sända allting live på internet? Det skulle nog minska polisens snedsteg drastiskt.
Tyvärr är det inte möjligt. Hur mycket jag än vill ha ett kontrollorgan över polisen som folket kan granska förstår jag att kameraidén är helt galen. Jag menar, folk tycker det är jobbigt att det finns kameror i tunnelbanan där man typ sitter och läser tidningen. Det skulle nog vara en aning jobbigare att bli filmad mitt i natten på fyllan när man är sådär härligt odräglig. Och dessutom hamna på internet där hela världen kan se på spektaklet. Fatta vad snabbt YouTube skulle fyllas av fulla svenskar som blir arresterade.
Jag tror en realistisk lösning på problemet är att lära dessa råbarkade lagupprätthållare att invandrare är lika mycket människor som blonda, ariska svenskar. Dessutom skulle inte ett par charmkurser skada. Tvinga poliserna att sticka och knypla eller något liknande pyssel. De kanske kan baka åt varandra i fikarummet. Vänta nu....jag kan inte hålla det seriöst. Det beror på att jag på riktigt tror att de flesta poliser inte kommer kunna lära sig ett skit. De trivs så pass mycket med att missbruka den makt de besitter att alla världens kurser om empati och förståelse för andra människor inte skulle göra någon skillnad. De måste trots allt njuta av att misshandla invandrare för annars skulle det inte ske i så stor utsträckning. Det skulle inte förvåna mig om sadister söker sig till polisyrket bara för att kunna utöva sina fantasier på någon stackare i handbojor som varit full på allmän plats och dessutom råkar vara invandrare.
Jag tror på riktigt att de flesta som blir poliser har blivit mobbade i skolan eller i hemmet. Någonting måste hänt som gjort att de känt sig små och maktlösa. Någonting måste fått de att vilja ge igen på världen med samma mynt. Så lösningen ligger nog i att lära våra barn att inte vara elaka mot andra barn. Och det tåget har nog lämnat stationen för lääääänge sedan.
Med andra ord, jag kommer inte på någon lösning. Och så länge ingen annan heller gör det kommer nyheterna fortsätta rapportera om enstaka fall där någon vi kan kalla "Mohammed" blir misshandlad av polisen. Och det kommer såklart bara vara unika fall där en mobiltelefon eller kamera spelat in händelseförloppet. De andra tusentals incidenterna kommer bli till historier som cirkulerar kring folket och skapar ännu mer förakt för polismakten.
Jag tycker det är att stort problem att polisen i princip kan misshandle vem de vill, när de vill och sedan kunna backa varandra i en eventuell rättegång och kalla det självförsvar. Inte nog med att man fått stryk, man kan åka fast för våld mot tjänsteman också. Men jag har kommit på en lösning. Den kanske inte är 100% ännu men tanken är rolig att leka med.
Det är 2009 och vi har kameror minder än bilden där uppe. Vi har internet. Kan vi inte utrusta varenda polis med en sån där liten kamera någonstans på uniformen? Och ha en kamera i varje bil samt i varenda rum på varenda polisstation. Och sända allting live på internet? Det skulle nog minska polisens snedsteg drastiskt.
Tyvärr är det inte möjligt. Hur mycket jag än vill ha ett kontrollorgan över polisen som folket kan granska förstår jag att kameraidén är helt galen. Jag menar, folk tycker det är jobbigt att det finns kameror i tunnelbanan där man typ sitter och läser tidningen. Det skulle nog vara en aning jobbigare att bli filmad mitt i natten på fyllan när man är sådär härligt odräglig. Och dessutom hamna på internet där hela världen kan se på spektaklet. Fatta vad snabbt YouTube skulle fyllas av fulla svenskar som blir arresterade.
Jag tror en realistisk lösning på problemet är att lära dessa råbarkade lagupprätthållare att invandrare är lika mycket människor som blonda, ariska svenskar. Dessutom skulle inte ett par charmkurser skada. Tvinga poliserna att sticka och knypla eller något liknande pyssel. De kanske kan baka åt varandra i fikarummet. Vänta nu....jag kan inte hålla det seriöst. Det beror på att jag på riktigt tror att de flesta poliser inte kommer kunna lära sig ett skit. De trivs så pass mycket med att missbruka den makt de besitter att alla världens kurser om empati och förståelse för andra människor inte skulle göra någon skillnad. De måste trots allt njuta av att misshandla invandrare för annars skulle det inte ske i så stor utsträckning. Det skulle inte förvåna mig om sadister söker sig till polisyrket bara för att kunna utöva sina fantasier på någon stackare i handbojor som varit full på allmän plats och dessutom råkar vara invandrare.
Jag tror på riktigt att de flesta som blir poliser har blivit mobbade i skolan eller i hemmet. Någonting måste hänt som gjort att de känt sig små och maktlösa. Någonting måste fått de att vilja ge igen på världen med samma mynt. Så lösningen ligger nog i att lära våra barn att inte vara elaka mot andra barn. Och det tåget har nog lämnat stationen för lääääänge sedan.
Med andra ord, jag kommer inte på någon lösning. Och så länge ingen annan heller gör det kommer nyheterna fortsätta rapportera om enstaka fall där någon vi kan kalla "Mohammed" blir misshandlad av polisen. Och det kommer såklart bara vara unika fall där en mobiltelefon eller kamera spelat in händelseförloppet. De andra tusentals incidenterna kommer bli till historier som cirkulerar kring folket och skapar ännu mer förakt för polismakten.
Ett nytt system
Det krävs en viss typ av männsika för att bli chef. Det finns såklart ett helt spektra av chefs-typer men den jag specifikt vill ta upp är psykopaten. Jag har hört uttrycket otaliga gånger; "Man måste vara psykopat för att bli chef". Och jag är benägen att hålla med.
En chef måste kunna behandla sina anställda som resurser istället för människor. Chefen måste kunna dela ut otrevliga uppgifter, kunna sparka folk om det krävs och helt enkelt vara tämligen hjärtlös. Givetvis måste han även kunna manipulera folk och kunna vara väldigt charmig i vissa stuationer. En väldigt skicklig skådespelare (Läs: lögnare) helt enkelt.
Seriöst, varför har vi byggt upp ett system där det krävs psykopater för att leda oss? Och nu pratar jag inte bara om bossen på arbetsplatsen utan även politiker, stadsöverhuvuden, presidenter och premiärministrar. Det säger sig självt att de som sitter på den absoluta toppen har charmat sig upp (Läs: slickat stjärt och ljugit) samtidigt som de sparkat neråt. Ett bra exempel är presidentvalen i U.S.A. där kampanjerna går ut på att göra dyrast och häftigast reklamfilmer med alla bra budskap folket vill höra (t.ex. CHANGE!) blandat med grov pajkastning mot motståndarna. Även om U.S.A. har dragit spektaklet till sin spets ärd et inte mycket bättre i andra länder, inkluderat Sverige. Har ni sett livesändningen från Riksdagen på TV2? Att så många politiker kan bete sig som barn i en debatt utan att ågon reagerar är rätt skrämmande. Fast å andra sidan är det bara arbetslösa, alkisar, pundare och annat löst folk som är hemma mitt på dagen. Och inte fan kommer de slå på TV2 för att spana in debatten i Riksdagen. De som faktiskt bryr sig om vad våra ledare pysslar med får innehållet ur debatten kraftigt komprimerat och omskrivet i Aftonbladet eller Expressen. Med andra ord märks inte politikernas inkompitens och psykopaterna får härja fritt.
Jag tycker att det är dags för ett nytt system. Ett system som inte kräver att psykopater ska leda oss. För när psykopaterna sitter vid makten är männsikan bara en resurs och får någon för sig att vi har för mycket av den resursen sitter vi alla jävligt löst till.
U.S.A. är den misshandlande pojkvännen medan resten av världen är den kuvade flickvännen
Ett relativt vanligt fenomen hos en kvinna som har en pojkvän som misshandlar henne är att hon lever i förnekelse. Efter varje omgång försöker hon på något sätt rättfärdiga hans beteende även om hon innerst inne vet att han är ett rövhål som egentligen inte alls älskar henne utan bara finns där för att utnyttja allt hon har att erbjuda. Visst, han kan vara en riktig ängel ibland och överrösa henne med presenter och löften om att aldrig vara elak igen men när han dragit samma vals tillräckligt många gånger är det ganska uppenbart även för henne att snubben är ett rövhål.
Jag kan tänka mig att en hel del lever kvar med snubben även med den insikten. Han kanske försörjer henne, ser till att hon har mat för dagen, fina kläder, boende och en hel drös med andra hållhakar som placerats där av honom för att hon ska stanna. För att hon ska vara fast i ett förhållande där hon inte har något att säga till om. Eller kanske hon lurar sig att allt han tillhandahåller kompenserar för hans snedsteg? Det är vilket fall ett förhållande där hon går på äggskal hela tiden, rädd för att minsta fel ska resultera i ännu ett blått öga eller våldtäkt.
Jag förstår de kvinnor som väljer att leva kvar. Det är inte ett lätt steg att lämna hela sitt liv. Dessutom inte om man är rädd för hämnd. Men de kvinnor som faktiskt vågar ta steget är lika modig som en genuin hjälte. Inte en krigshjälte som dödat x antal fiender för sitt land eller en musiker som spelat in just den där låten som du gillar så mycket att du måste spela den för alla dina polare. Jag snackar om en hjälte som kämpat för goda saker här i världen. Som stått upp för människan när något är fel.
Nu ska jag försöka dra en parallell mellan det jag nyss skrivit och maktbalansen i världen.
Som vi alla vet är U.S.A. i nuläget världens ledare. Det är inte en hemlighet att de flesta i den här världen dansar efter deras pipa och sväljer det mesta de kläcker ur sig med hull och hår. Problemet är att likt pojkvännen som misshandlar sin flickvän har U.S.A. en jävla massa hållhakar på stora delar av världen. U.S.A. är västvärldens trygghet mot allt läskigt. U.S.A. kontrollerar pengarna via Världsbanken och håller oss alla skuldsatta. Dessutom får vi ju hamburgare, Coca Cola och kvalitativ underhållning i mängder. Det kompenserar oss i västvärlden medan det förekommer massakrar i andra delar som vi inte får veta något om förrän det är för sent att göra något åt saken. Eller så tvingas folk att jobba sexton timmar om dagen för att vi ska ha fräcka Nike-skor och allt annat jävla bajs som det landet har fått oss att lägga så stor vikt kring.
När fan ska resten av världen inse att U.S.A. är ett jävla rövhål som inte förtjänar vår kärlek. När ska vi dumpa vår pojkvän som kontinuerligt våldtar oss, snor våra resurser och behandlar oss som skit? När ska vi inse att deras försoningsgåvor inte kompenserar deras terrorism? Hur länge kan vi leva i förnekelse?
(Ok, jag förstår att det inte är U.S.A. som land eller deras folk som är rövhålet utan en liten grupp som faktiskt styr skutan. Det blir bara lättare att skriva U.S.A. Faktum är att många amerikaner har börjat vakna)
Jag kan tänka mig att en hel del lever kvar med snubben även med den insikten. Han kanske försörjer henne, ser till att hon har mat för dagen, fina kläder, boende och en hel drös med andra hållhakar som placerats där av honom för att hon ska stanna. För att hon ska vara fast i ett förhållande där hon inte har något att säga till om. Eller kanske hon lurar sig att allt han tillhandahåller kompenserar för hans snedsteg? Det är vilket fall ett förhållande där hon går på äggskal hela tiden, rädd för att minsta fel ska resultera i ännu ett blått öga eller våldtäkt.
Jag förstår de kvinnor som väljer att leva kvar. Det är inte ett lätt steg att lämna hela sitt liv. Dessutom inte om man är rädd för hämnd. Men de kvinnor som faktiskt vågar ta steget är lika modig som en genuin hjälte. Inte en krigshjälte som dödat x antal fiender för sitt land eller en musiker som spelat in just den där låten som du gillar så mycket att du måste spela den för alla dina polare. Jag snackar om en hjälte som kämpat för goda saker här i världen. Som stått upp för människan när något är fel.
Nu ska jag försöka dra en parallell mellan det jag nyss skrivit och maktbalansen i världen.
Som vi alla vet är U.S.A. i nuläget världens ledare. Det är inte en hemlighet att de flesta i den här världen dansar efter deras pipa och sväljer det mesta de kläcker ur sig med hull och hår. Problemet är att likt pojkvännen som misshandlar sin flickvän har U.S.A. en jävla massa hållhakar på stora delar av världen. U.S.A. är västvärldens trygghet mot allt läskigt. U.S.A. kontrollerar pengarna via Världsbanken och håller oss alla skuldsatta. Dessutom får vi ju hamburgare, Coca Cola och kvalitativ underhållning i mängder. Det kompenserar oss i västvärlden medan det förekommer massakrar i andra delar som vi inte får veta något om förrän det är för sent att göra något åt saken. Eller så tvingas folk att jobba sexton timmar om dagen för att vi ska ha fräcka Nike-skor och allt annat jävla bajs som det landet har fått oss att lägga så stor vikt kring.
När fan ska resten av världen inse att U.S.A. är ett jävla rövhål som inte förtjänar vår kärlek. När ska vi dumpa vår pojkvän som kontinuerligt våldtar oss, snor våra resurser och behandlar oss som skit? När ska vi inse att deras försoningsgåvor inte kompenserar deras terrorism? Hur länge kan vi leva i förnekelse?
(Ok, jag förstår att det inte är U.S.A. som land eller deras folk som är rövhålet utan en liten grupp som faktiskt styr skutan. Det blir bara lättare att skriva U.S.A. Faktum är att många amerikaner har börjat vakna)
