Arbetsdagar på fyra timmar istället för åtta?
I mitt förra inlägg pratade jag en del om att bygga upp karaktär. Jag tycker karaktär är väldigt viktigt egenskap hos oss människor. En person som inte är rädd för att hugg i för att uppnå ett mål är en person jag vill vara omkring. Att handdiska (eller mental yoga som min indiska vän kallar det) bygger karaktär. Att laga sin egen mat bygger karaktär (och det blir godare). Att städa sin lägenhet bygger karaktär. Och man mår bra när man är klar med det. Man skördar det man sått helt enkelt.
Men allt jobb bygger inte karaktär. Om det blir för mycket av samma uppgift eller om målet inte är specifierat tror jag det istället kan bryta ner karaktären. Människan är inte gjort för att utföra monotona sysslor åtta timmar per dag och därför tror jag att vi inte mår bra av det. Med andra ord, de flesta av oss går emot våran natur när vi är på jobbet. Och när man går mot naturen brukar det gå åt helvete tillslut.
Det finns ett fåtal lyckliga som har ett jobb där det förekommer mycket variation eller där sysslorna inte känns som ett jobb. Jag plockar en siffra ur luften och säger att det är 20% som genuint gillar sitt jobb (jag tror jag räknar högt nu). Alltså är det hypotetiskt 80% av oss som egentligen inte trivs med sitt jobb. 80% av oss som varje morgon tycker det är en pärs att ta sig ur sängen. 80% av oss som lever för helgerna. 80% av oss som egentligen vill göra något annat men måste stanna kvar för pengarnas skull. 80% av oss är slavar. Och vi undrar varför alla mår dåligt.
Bara två generation bakom oss (alltså våra mor- och farföräldrar) räckte det med att en jobbade i åtta timmar för att man skulle ha råd med ett litet hus, mat på bordet och allt annat för ett drägligt liv. Idag krävs det att två personer jobbar i åtta timmar för att man ska kunna ha råd med samma standard. Jag är inte så vass på ekonomi men någonting känns inte helt rätt. Jag vet inte om det beror på våra växande skulder hos världsbanken (glöm inte räntan) eller att vi är fler människor nu som ska dela på allt men av någon anledning är våra pengar mycket mindre värda idag än för 50 år sedan. Och fortsätter det i samma takt kommer inte två åttatimmarspass per dag täcka behovet för en vanlig familj. Jag menar, pengarna blir allt mindre och mindre värda ju äldre jag blir så det kommer skita sig förr eller senare.
Tänk om någonting hände så att pengarna blev lika värda som på 50-talet. Då skulle mitt förslag som jag nu kommer presentera vara något att sträva efter. Nämligen fyratimmarsarbetsdagar. Alla arbetsplatser kör två skift där de morgonpigga börjar 08:00 och slutar 12:30 (en halvtimmes rast). De morgontrötta börjar 13:00 och kör fram till 17:30. Arbetsbrist är ett minne blott och folket får mer tid för annat än bara jobbet. Tänk att faktiskt orka laga en god middag varje kväll. Att orka uppfostra, leka och umgås med sina barn. Att kunna sysselsätta sig med en hobby eller bara njuta av att kunna göra vad man vill en större del av dagen. Jag tror folk skulle må mycket bättre och vara mycket gladare.
På sikt tror jag dessutom att brottsligheten skulle sjunka drastiskt när föräldrar som mår bra faktiskt börjar umgås med sina barn. Även sjukdomar skulle minska avsevärt (mindre stress) och vi skulle troligtvis bli smartare med tiden (jag tror fler skulle öppna en bok, intressera sig mer om omvärlden eller skaffa sig en hobby som går ut på att forska inom något fält).
Men så länge vårt ekonomiska system är uppbyggt på ett sätt som kräver att vi lägger ner åtta timmar per dag av vår vakna tid på att tjäna pengar för att vi ska ha råd att leva så kommer vi gå emot vår natur. Och så länge vi går emot vår natur kommer vi må dåligt och inte orka göra någonting vettigt de få timmar om dagen vi inte måste vara på jobbet. Och som jag tidigare skrev, det blir bara värre ju längre tid vi använder oss av det här systemet som verkar vara designat att en vacker dag implodera.
Om man drog ner på konsumtionen, lagade mat hemma varje dag, tog med sig matlåda m.m. skulle nog iaf jag klara av o leva på en halverad lön. Men sen så trivs jag rätt bra på jobbet och vet inte riktigt vad jag skulle göra med all nyvunnen fritid. Det passar nog inte för alla.
Det är exakt det vi gör nu och ja, vi klarar oss. Men vi har fått byta ut hus mot en etta och bil mot ett SL-kort. (Ok, det är inte bra att åka bil men det handlar om principen nu).
Jag är inte emot att de som vill jobba åtta timmar faktiskt gör det. Nu vet jag att du spenderar fyra timmar på faktiskt arbete och resten på att surfa så det är klart att dina åtta timmar är soft :P
Jag kan lova dig att du rätt fort skulle komma på andra saker att göra med fritiden.
Så du menar att vi ska kunna fortsätta konsumera som vi gör i dagsläget men ändå kunna gå ner till ca 4 timmars arbetsdagar?
Hah, sant..
Konsumtionen har egentligen ingenting med det att göra. Det jag försöker få fram är att våra pengar knappt är värt hälften av vad de var på 50-talet.
Folk tar det som en självklarhet men vet inte varför det är så. Och pengarna blir mindre värda hela tiden.
Det är egentligen det som är knas. Och att vi viger i princip hela våra liv åt att jobba för att ha råd med bekvämligheter vi känner att vi behöver för att vi jobbar så mycket.
T, helt rätt. Iom att pengarna blir mindre och mindre värda så behöver vi tjäna mer för att ha samma standard. Men jag tror inte att det är riktigt så enkelt. Rent krast så lever väl ändå gemene man ett bättre liv i Sverige idag än på 50-talet? Men det kostar.
Det beror lite på hur man definierar "ett bättre liv". Många av sakerna vi tar för givet idag fanns inte på 50-talet men det har ingenting med ekonomi att göra.
Jag håller inte med. Vi är överens om att definitionen för ett "drägligt liv" måste fastställas.
Ett drägligt liv på 50-talet var mat, tak över huvudet och ett jobb som betalade för kalaset. Folk bodde trångt, gick på dass ute på gården.
Idag så är kraven mycket högre, och det kostar. Som du säger så fanns inte allt på 50-talet. Därför behövde man inte lika mycket pengar. Anledningen till att pengar blir mindre värda just nu är att kronona försvagas.
Nu säger jag inte att 50-talet var en idyll eller så men är det ett bättre liv om man byter utedasset mot en vattenklosett?
Man behöver väl inte allt idag?
Att kronan försvagas är inte en anledning utan ett resultat av den internationella penningpolitiken (Läs: skrämselpropaganda).
Nej man behöver inte allt idag, men det säger jag inte heller. En del tycker att det är livskvalite med en vattenklosett, andra inte.
Nu lägger vi oss på en så subjektiv nivå så att det blir svårdebatterat.
Vad är ett bättre liv? Vad är lycka? Vad är meningen med livet? Det finns inga rätt eller fel.
Jag skrev anledning till att pengar blir mindre värda. Inte anledningen till varför kronan försvagas.
Med tanke på vilka nackdelar det finns med vattenklosetten så tycker jag inte det överväger att det ger lite livskvalité. Med nackdelarna menar jag att en massa skit som vi trycker i oss (medicin, kemikalier etc) hamnar i vattnet via vår avföring. Dessutom är det slöseri på vatten, vi beter oss som att det finns oändligt utav det.
Jag skulle vilja påstå att ett bättre liv inte är samma sak som ett bekvämare liv.
Jag ser ingen förklaring på varför pengarna är mindre värda idag.
Återigen, subjektiv bedömning.
Nu menar jag inte på individnivå utan talar för den kollektiva massan.
Jag vill jobba 4 h per dag.
Jag anmäler mig till morgonpasset :)
