U.S.A. är den misshandlande pojkvännen medan resten av världen är den kuvade flickvännen
Ett relativt vanligt fenomen hos en kvinna som har en pojkvän som misshandlar henne är att hon lever i förnekelse. Efter varje omgång försöker hon på något sätt rättfärdiga hans beteende även om hon innerst inne vet att han är ett rövhål som egentligen inte alls älskar henne utan bara finns där för att utnyttja allt hon har att erbjuda. Visst, han kan vara en riktig ängel ibland och överrösa henne med presenter och löften om att aldrig vara elak igen men när han dragit samma vals tillräckligt många gånger är det ganska uppenbart även för henne att snubben är ett rövhål.
Jag kan tänka mig att en hel del lever kvar med snubben även med den insikten. Han kanske försörjer henne, ser till att hon har mat för dagen, fina kläder, boende och en hel drös med andra hållhakar som placerats där av honom för att hon ska stanna. För att hon ska vara fast i ett förhållande där hon inte har något att säga till om. Eller kanske hon lurar sig att allt han tillhandahåller kompenserar för hans snedsteg? Det är vilket fall ett förhållande där hon går på äggskal hela tiden, rädd för att minsta fel ska resultera i ännu ett blått öga eller våldtäkt.
Jag förstår de kvinnor som väljer att leva kvar. Det är inte ett lätt steg att lämna hela sitt liv. Dessutom inte om man är rädd för hämnd. Men de kvinnor som faktiskt vågar ta steget är lika modig som en genuin hjälte. Inte en krigshjälte som dödat x antal fiender för sitt land eller en musiker som spelat in just den där låten som du gillar så mycket att du måste spela den för alla dina polare. Jag snackar om en hjälte som kämpat för goda saker här i världen. Som stått upp för människan när något är fel.
Nu ska jag försöka dra en parallell mellan det jag nyss skrivit och maktbalansen i världen.
Som vi alla vet är U.S.A. i nuläget världens ledare. Det är inte en hemlighet att de flesta i den här världen dansar efter deras pipa och sväljer det mesta de kläcker ur sig med hull och hår. Problemet är att likt pojkvännen som misshandlar sin flickvän har U.S.A. en jävla massa hållhakar på stora delar av världen. U.S.A. är västvärldens trygghet mot allt läskigt. U.S.A. kontrollerar pengarna via Världsbanken och håller oss alla skuldsatta. Dessutom får vi ju hamburgare, Coca Cola och kvalitativ underhållning i mängder. Det kompenserar oss i västvärlden medan det förekommer massakrar i andra delar som vi inte får veta något om förrän det är för sent att göra något åt saken. Eller så tvingas folk att jobba sexton timmar om dagen för att vi ska ha fräcka Nike-skor och allt annat jävla bajs som det landet har fått oss att lägga så stor vikt kring.
När fan ska resten av världen inse att U.S.A. är ett jävla rövhål som inte förtjänar vår kärlek. När ska vi dumpa vår pojkvän som kontinuerligt våldtar oss, snor våra resurser och behandlar oss som skit? När ska vi inse att deras försoningsgåvor inte kompenserar deras terrorism? Hur länge kan vi leva i förnekelse?
(Ok, jag förstår att det inte är U.S.A. som land eller deras folk som är rövhålet utan en liten grupp som faktiskt styr skutan. Det blir bara lättare att skriva U.S.A. Faktum är att många amerikaner har börjat vakna)
Jag kan tänka mig att en hel del lever kvar med snubben även med den insikten. Han kanske försörjer henne, ser till att hon har mat för dagen, fina kläder, boende och en hel drös med andra hållhakar som placerats där av honom för att hon ska stanna. För att hon ska vara fast i ett förhållande där hon inte har något att säga till om. Eller kanske hon lurar sig att allt han tillhandahåller kompenserar för hans snedsteg? Det är vilket fall ett förhållande där hon går på äggskal hela tiden, rädd för att minsta fel ska resultera i ännu ett blått öga eller våldtäkt.
Jag förstår de kvinnor som väljer att leva kvar. Det är inte ett lätt steg att lämna hela sitt liv. Dessutom inte om man är rädd för hämnd. Men de kvinnor som faktiskt vågar ta steget är lika modig som en genuin hjälte. Inte en krigshjälte som dödat x antal fiender för sitt land eller en musiker som spelat in just den där låten som du gillar så mycket att du måste spela den för alla dina polare. Jag snackar om en hjälte som kämpat för goda saker här i världen. Som stått upp för människan när något är fel.
Nu ska jag försöka dra en parallell mellan det jag nyss skrivit och maktbalansen i världen.
Som vi alla vet är U.S.A. i nuläget världens ledare. Det är inte en hemlighet att de flesta i den här världen dansar efter deras pipa och sväljer det mesta de kläcker ur sig med hull och hår. Problemet är att likt pojkvännen som misshandlar sin flickvän har U.S.A. en jävla massa hållhakar på stora delar av världen. U.S.A. är västvärldens trygghet mot allt läskigt. U.S.A. kontrollerar pengarna via Världsbanken och håller oss alla skuldsatta. Dessutom får vi ju hamburgare, Coca Cola och kvalitativ underhållning i mängder. Det kompenserar oss i västvärlden medan det förekommer massakrar i andra delar som vi inte får veta något om förrän det är för sent att göra något åt saken. Eller så tvingas folk att jobba sexton timmar om dagen för att vi ska ha fräcka Nike-skor och allt annat jävla bajs som det landet har fått oss att lägga så stor vikt kring.
När fan ska resten av världen inse att U.S.A. är ett jävla rövhål som inte förtjänar vår kärlek. När ska vi dumpa vår pojkvän som kontinuerligt våldtar oss, snor våra resurser och behandlar oss som skit? När ska vi inse att deras försoningsgåvor inte kompenserar deras terrorism? Hur länge kan vi leva i förnekelse?
(Ok, jag förstår att det inte är U.S.A. som land eller deras folk som är rövhålet utan en liten grupp som faktiskt styr skutan. Det blir bara lättare att skriva U.S.A. Faktum är att många amerikaner har börjat vakna)
Kommentarer
Trackback
