ANNAT PERSPEKTIV

När människan föds in i världen har h*n inga laster som begränsar friheten. Det första människan lär sig är oftast rädsla vilket för oss flesta är den tyngsta lasten att bära genom hela livet. Desto äldre vi bli desto mer laster korsar vår väg och av någon anledning har vi en förmåga att bära med oss livets tyngder inom oss. Alla lär sig släppa vissa av sina laster med åren men ofta byts de bara ut mot andra ok att bära utan att vi själva inser det. Så länge vi bär på laster hindrar det oss från att leva livet fullt ut och må bra inom oss själva. Eftersom vi inte är helt nöjda med oss själva är det omöjligt för oss att vara helt nöjda med vår omgivning. Det är därför krig finns men också därför vi t.ex. inte tycker om vårt jobb som vi vet egentligen är det vi drömt om att göra. Vi kommer söka efter glädjen i andra saker vilket resulterar i att vi samlar på oss ännu fler laster tills vi en dag dör bittra på livet, i olika grad beroende på hur många laster vi tar med oss i döden.

Jag tror att meningen med livet är att bryta oss fria från alla laster som håller oss nere och därmed utnyttja vår fulla potential för att må så bra vi kan. Mår vi så bra vi kan är ingenting omöjligt eftersom ingenting kommer kännas som en börda.