Frihet
Världens bästa bagare fick en dag besök av en fågel. Fågelns sång var det vackraste bagaren någonsin hört så han gav fågeln en handfull brödbitar som tack. Fågeln älskade givetvis brödet eftersom det var bakat av världens bästa bagare, så fågeln kom tillbaka dagen efter och sjöng igen. Även den andra dagen fick fågeln bröd och så höll det på ett par veckor tills fågeln en dag inte dök upp. Det gick ett par dagar till och bagaren som hade vant sig vid fågelns sång blev förtvivlad.
En vacker dag dök fågeln upp igen och bagaren blev överlycklig. Men eftersom han nu var rädd att fågeln inte skulle komma tillbaka igen stoppade han in den i en bur. Fågeln sjöng även i buren men aldrig lika vackert som den gjorde när den var fri. Ju längre tid som gick desto sämre lät fågelns sång och tillslut kom den dag då fågeln helt slutade sjunga. Bagaren blev än en gång helt förtvivlad. Efter några dagar kom han till insikt och insåg att fågeln saknade sin frihet och därför inte ville sjunga för honom något mer. Med sin nyvunna förståelse släppte bagaren ut fågeln som flög sin väg och sjöng som aldrig förr när den försvann ur bagarens liv, överlycklig över att den fått tillbaka sin frihet.
Fågeln kom aldrig tillbaka till bagaren men han vet än idag att någonstans sjunger fågeln av glädje över sin frihet och det räcker gott och väl för att bagaren ska dö med ett leende på läpparna när hans tid är kommen. Ibland kan han dock klandra sig själv för att han var dumdristig nog att stoppa in fågeln i buren överhuvudtaget, men han vet till nästa gång att han ska lita på sitt bröd. Fågeln kom trots allt tillbaka efter den varit borta ett par dagar. Han inser idag att det inte var hans bröd det var fel på utan att även det bästa brödet i världen blir tråkigt i längden om man äter det varje dag.
En vacker dag dök fågeln upp igen och bagaren blev överlycklig. Men eftersom han nu var rädd att fågeln inte skulle komma tillbaka igen stoppade han in den i en bur. Fågeln sjöng även i buren men aldrig lika vackert som den gjorde när den var fri. Ju längre tid som gick desto sämre lät fågelns sång och tillslut kom den dag då fågeln helt slutade sjunga. Bagaren blev än en gång helt förtvivlad. Efter några dagar kom han till insikt och insåg att fågeln saknade sin frihet och därför inte ville sjunga för honom något mer. Med sin nyvunna förståelse släppte bagaren ut fågeln som flög sin väg och sjöng som aldrig förr när den försvann ur bagarens liv, överlycklig över att den fått tillbaka sin frihet.
Fågeln kom aldrig tillbaka till bagaren men han vet än idag att någonstans sjunger fågeln av glädje över sin frihet och det räcker gott och väl för att bagaren ska dö med ett leende på läpparna när hans tid är kommen. Ibland kan han dock klandra sig själv för att han var dumdristig nog att stoppa in fågeln i buren överhuvudtaget, men han vet till nästa gång att han ska lita på sitt bröd. Fågeln kom trots allt tillbaka efter den varit borta ett par dagar. Han inser idag att det inte var hans bröd det var fel på utan att även det bästa brödet i världen blir tråkigt i längden om man äter det varje dag.
